Aj aj vad jag har varit dålig på att skriva här. Men jag ska ta och plita ner lite om sommarens äventyr.
I år styrde i bilen mot Svartisen i Norge. Efter det dåliga vädret förra året så var vi lite oroliga att Madde inte skulle våga åka med, men hon nappade på att hänga med även denna gången.
Hanna, Madde och Elisabeth inför vandringen.
Svartisen är ett inte lika välbesökt område som Rodane som vi varit i tidigare och enligt kartan så finns det inte några direkta leder. Dock så går det under vissa tider av året mycket Ren i området så det finns stigar att följa och besökare har lagt upp mindre rösen på vissa sträckor. Vi planerade att gå in emellan glaciärerna fram till Flatisvattnet som är en sjö ungefär i mitten för att sedan vända och gå ut i en parallell dal. Vi hade otrolig tur med vädret denna gång, varje dag var det sol hela eller del av dagen och det regnade bara mindre skurar och då mestadels kvällstid när vi redan sllagit läger. Men solen kom och torkade till allt igen.
På väg in mot Pikhaugen, Svartisen syns i fjärran.
Även denna gång gick Elisabeth på bra. I år hade hon lite större packning och bar lite kläder och sin sovsäck. Motivationen hölls uppe med russin och grodtävlingar om vem som kunde hitta flest grodor på en dag. Turen blev i stort sett som planerat. Vi sov inte längre in än vid Pikhaugevattnet, men gjorde en dags tur in mot Flatisvattnet, vi kom inte ända fram för det var stor avsmältning och sista vadet var lite för tufft för Elisabeth så vi vände. Vägen ner från Pikhaugen till Glomdalen var också kanske litei brantaste laget, men det var ett äventyr i sig. På det hela en mycket bra och härligt tur och vi längtar redan till nästa vandring.
I år styrde i bilen mot Svartisen i Norge. Efter det dåliga vädret förra året så var vi lite oroliga att Madde inte skulle våga åka med, men hon nappade på att hänga med även denna gången.
Hanna, Madde och Elisabeth inför vandringen.
Svartisen är ett inte lika välbesökt område som Rodane som vi varit i tidigare och enligt kartan så finns det inte några direkta leder. Dock så går det under vissa tider av året mycket Ren i området så det finns stigar att följa och besökare har lagt upp mindre rösen på vissa sträckor. Vi planerade att gå in emellan glaciärerna fram till Flatisvattnet som är en sjö ungefär i mitten för att sedan vända och gå ut i en parallell dal. Vi hade otrolig tur med vädret denna gång, varje dag var det sol hela eller del av dagen och det regnade bara mindre skurar och då mestadels kvällstid när vi redan sllagit läger. Men solen kom och torkade till allt igen.
På väg in mot Pikhaugen, Svartisen syns i fjärran.
Även denna gång gick Elisabeth på bra. I år hade hon lite större packning och bar lite kläder och sin sovsäck. Motivationen hölls uppe med russin och grodtävlingar om vem som kunde hitta flest grodor på en dag. Turen blev i stort sett som planerat. Vi sov inte längre in än vid Pikhaugevattnet, men gjorde en dags tur in mot Flatisvattnet, vi kom inte ända fram för det var stor avsmältning och sista vadet var lite för tufft för Elisabeth så vi vände. Vägen ner från Pikhaugen till Glomdalen var också kanske litei brantaste laget, men det var ett äventyr i sig. På det hela en mycket bra och härligt tur och vi längtar redan till nästa vandring.
Madde med Flatisvattnet och västra Svartisen i bakgrunden.
Pikhaugen, en underbar övernattnings platts.
Elisabeth leker vid tältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar