Dags att göra om i Elisabeths rum

Elisabeth har nu haft sitt Sigges lagun rum i ett antal år, och nu till hennes 6års dag så var det dags att göra om i det. Både för att hon ville och för att föräldrarna tyckte det var dags. Så Hanna och Elisabeth gav sig av till färghandeln för att hitta en fin tapet till nya fondväggen, och valet blev en rosa/lila blommig tapet. Vi valde även att flytta fondväggen till andra sidan rummet nu så att den även syns utifrån storarummet. Vi är nöjda med slutressultatet även om Elisabeth tycker att en vägg till kunde varit rosa :)

Så här såg det ut precis när det ar nymålat med Sigge figurer.


Även de andra väggaren hade en härlig havston.

Work in progress med den nya fina fondväggen.

Så här blev det när det var klart. Några utklippta blommor från
överblivna tapetbitar fick bli en liten extra effekt av blommor som trillat
ut på väggen vid fönstret.

Grottor med gamla och nya vänner från Värnamo FK

För första gången på ett bra tag så var vi i somras med på en grott tur i Svenska fjällen. Målet var grottorna längs grottstigen i Kåtaviken och Sotbäcksgrottan. Under turen längs stigen var hela familjen med och Elisabeth fick testa på att krypa lite i grottor till skillnad från de turer vi gjorde på Nya Zeeland där man utan problem gick upprätt i avspärrade delar av grottan.

Hanna och Elisabeth i första grottan på grottstigen.

Elisabeth kämpade på bra och imponerade på de andra med att våga och orka hänga med hela vägen in i grottorna. Det gick på en del russin för att hålla humöret uppe och en välförtjänt chokladbit efteråt.

Gänget längs ner i Östrajordbäcksgrottan (kan vara felstavat...)

Dagen efter var det dags för Sotbäcksgrottan. För att komma till den inledes dagen med en 6km lång vandring upp på fjället. Denna grottan är större och tuffare än de dagen innan så denna fick Elisabeth stå över. Vi var många som gick in till första vattenfallet, men det var bara jag, Anthon och Robin som med rep tog oss ner för fallet och vidare in i grottan Då det var rätt mycket vatten och skulle bli tufft att ta sig upp igen. Efter den tuffa passagen var det en angenäm tur in i grottan som bjuder på mycket längs vägen i både torra och blöta partier. Vi gick en dryg timme in i grottan och vände vid det andra lite större vattenfallet. Vi var mycket nöjda med turen och det gav helt klart massa mer smak och vi vill återvända dit igen framöver.

Base camp utanför Sotbäcksgrottan. Vilka var smarta och
tog med ett litet tält... just det VI, för det kom lite regn.

Anthon ovanför och Robin på väg nerför fallet i Sotbäcksgrottan.

Vy mot ingången på Sotbäcksgrottan.

Mellandagar i Tärnaby trakten

Efter vår vandring i Svartisen så hade vi ett antal dagar som vi inte planerat så mycket på. Vi skulle vara kvar i området då vi senare skulle möta upp med ett gäng och krypa i grottor. Vi gjorde en tur till Hannas morbror som hade timat in att vara i hans och Emmas stuga i Abborberg. Denna mytomspunna plats som så få i släkten kunnat besöka. Men nu vet vi att den finns på riktigt. Vi gjorde en kort dags vandring med dem och Alfred som nu är inne i träningsfasen för att bli en vandrare.

Alfred och Elisabeth på vandring.

Efter besöket där så slog vi läger vid Ruttjebäcken och jag lyckades dra upp mitt ryggskott. Därmed så testade vi Tärnabys närsjukvård och läkaren tyckte kanske inte att det var den bästa av idéer att krypa i grottor den närmsta tiden..... Men de har ofta fel de där läkarna.

Jag och Hanna vid Ruttjebäcken. Fotograf Elisabeth.

Då jag aldrig lyckas/tänker på att ta med mina fiske saker när vi åker uppåt så blir det inte mycket av den varan på våra turer. Men nu bestämde vi oss för att ändra på det så vi bokade en guidad tur för bäcköringfiske och hyrde utrustning. Det blev en trevlig dag vid älven, men med bara för små fiskar som resultat så vi fick släppa dem igen, men jag fick lite blodad tand och mersmak.
Efter det väntade vi in det annalkande gänget i från Värnamo FK och grotturen.

Storfiske på gång...

Formationer vid stranden nära Kåtaviken.

Elisabeth pyntar tältet med blommor och konservburk.

Sommarens vandring i Norge

Aj aj vad jag har varit dålig på att skriva här. Men jag ska ta och plita ner lite om sommarens äventyr.

I år styrde i bilen mot Svartisen i Norge. Efter det dåliga vädret förra året så var vi lite oroliga att Madde inte skulle våga åka med, men hon nappade på att hänga med även denna gången.

Hanna, Madde och Elisabeth inför vandringen.

Svartisen är ett inte lika välbesökt område som Rodane som vi varit i tidigare och enligt kartan så finns det inte några direkta leder. Dock så går det under vissa tider av året mycket Ren i området så det finns stigar att följa och besökare har lagt upp mindre rösen på vissa sträckor. Vi planerade att gå in emellan glaciärerna fram till Flatisvattnet som är en sjö ungefär i mitten för att sedan vända och gå ut i en parallell dal. Vi hade otrolig tur med vädret denna gång, varje dag var det sol hela eller del av dagen och det regnade bara mindre skurar och då mestadels kvällstid när vi redan sllagit läger. Men solen kom och torkade till allt igen.

På väg in mot Pikhaugen, Svartisen syns i fjärran.

Även denna gång gick Elisabeth på bra. I år hade hon lite större packning och bar lite kläder och sin sovsäck. Motivationen hölls uppe med russin och grodtävlingar om vem som kunde hitta flest grodor på en dag. Turen blev i stort sett som planerat. Vi sov inte längre in än vid Pikhaugevattnet, men gjorde en dags tur in mot Flatisvattnet, vi kom inte ända fram för det var stor avsmältning och sista vadet var lite för tufft för Elisabeth så vi vände. Vägen ner från Pikhaugen till Glomdalen var också kanske litei brantaste laget, men det var ett äventyr i sig. På det hela en mycket bra och härligt tur och vi längtar redan till nästa vandring.

Madde med Flatisvattnet och västra Svartisen i bakgrunden.

Pikhaugen, en underbar övernattnings platts.

Elisabeth leker vid tältet.

Nya bilen är hämtad

Nya Forden är uthämtad. Se så fin den är :)

Spottade Google bilen i dag

Hamnade efter Google bilen som plåtar gatuvyer inne i stan i dag. Måste kolla framöver om den blåa racing Forden fastnade på bild :)

Spititae Janinianis

Insåg att vi glömt att posta en bild på våra fina "Spititae Janinianis" som vi skaffade i Takaka på Nya Zeeland. Här är 2 av de tre individerna.

Lilla tjejen börjar bli stor.

I dag kändes Elisabeth stor. Hon är nu 5 år och i dag var första gången hon flög själv ner till mormor och morfar. Allt gick jättebra och hon förklarade glatt att hon hade flugit jättelångt med sina föräldrar för tjejen som plockade upp henne för ombordstigning, var lite räd att hon skulle hinna prata ihjäl någon under färden då hon numer ofta kommer in i berättar mode :) .

Så utrustad med packning och lite bonus godis en tisdag stegade hon ombord. Har fått rapport om att hon kom fram välbehållen och nu håller på att bli bortskämd av morföräldrarna i Småland.

Elisabeth på väg ut till planet på Bromm flygplats.

Soligt och man sitter inne

Lite tråkigt är det allt måste jag säga. Men vad gör man då? Jo man testar fotoblogg funktionen i nallen.

Nu har vi varit hemma ett tag

Nu har vi varit hemma ett tag och jag kände att det var dags för en liten reflektion. För det första så är det jätte kallt här hemma. Fattar inte att kroppen helt glömt bort det där med kyla under tiden vi var borta.....

Sen får vi frågan om det verkligen bara var så himla bra där borta i Nya Zeeland, och vist fans det dåliga saker så här kommer våran gnäll lista :)

1. Seriöst det går att laga mat utan en fritös, de har inte riktigt hajat det på många ställen. men vi skyller det på engelsmännen...
2. Sandflugor. På vissa ställen fanns det rejäla mängder av dessa förvuxna bodybuilder knotten. Hanna fick rejäla utslag av dem också. Den maoriska sägnen säger att när gudarna dragit upp Nya Zeeland ur havet och såg hur vackert det var så skickade de dit sandflugorna för att människorna inte skulle ha det för bra. Ett inhemskt tipps för att skydda sig är att dränka in sig i whiskey och seran rulla sig i sand så att den fastnar på en. När flugorna sedan landar på en blir de fulla och börjar kasta sten på varandra. Vi litade mer till myggmedel och cortisonsalva....
3. Det är jobbigt på vissa ställen när man måste välja strand och det är olika sandtyper på dem och man gillar båda.... jätte jobbigt....
4. Logistik är inte deras bästa sida, se bland annat Noras inlägg om affärerna. Jag håller med....
5. När man är i affären och vill köpa ett lokalt vin så finns det ofta massor att välja på, jätte irriterande...
6. Det är jätte jobbigt att bara få in en radiokanal och den spelar maorisk musik. Alternativet är att lyssna på Hanna och Elisabeth sjunga i 10mil...
   
7. Detta är inte alls bitvis ironiskt....

Hur som så är det skönt att vara hemma men man saknar landet lite också. Kan tänka mig att åka dit igen någon gång i mitt liv.

En av alla roligt målade minibussarna i från Wickedcampers som vi såg under resan.

Snart över för denna gången

Vi inledde rese bloggandet med ett inlägg i från flygplatsen i Hong kong och nu avslutar vi den här också. Om någon timme går planet och resan hem har börjat på riktigt. Vi har haft ett par bra dagar i Hong Kong fyllda med shopping, upplevelser och intryck. Efter våra vindlande turer i smala gränder på vad som kändes som lite utanför de klassiska turistrutterna kan vi konstatera att Elisabeth inte är speciellt äckelmagad då hon gladeligen har kollat in nackning av höns med tillhörande fjäderplockning mm.
Det är alltid roligt med andra seder och bruk som tillexepel "hål i golvet toaletter". För dom som inter vet, är det markerat på golvet vad man ska ha fötterna och sedan är det ett hål som man ska träffa. Elisabeth är ur kass på detta och vi behöver sanera skor och strumpor när vi kommer hem.

Vi är alla lite besvikna på gadget delen av staden då den till 90 % bestod av mobiltelefoner och till 9% saker som är regions bundna och 1% saker vi såg och ville ha men aldrig hittade igen. Så Emil har inte köpt massor av fåniga elektriska saker.
Kläderna som var Hannas mål var också svårt. Antingen var det märkes dresser som passar om man jobbar på kontor, allt för trashiga saker på marknaderna eller dom stora kedjorna som tex H&M. ( En piketröja på H&M här kostar nästan exakt lika mycket som en likadan tröja hemma.)
Nu vill jag inte låta negativ vi har ändå köpt en ny resväska......................... med saker. Man får inte vara mer stel tänkt än att man kan tänka om, om det man har planerat för inte finns.

Det är lite svårt att komma på vad man mer ska skriva om vad vi har gjort de senaste dagarna mer än att vi har haft otroligt kul och hyfsat ont i fötterna Vi har lyckats att få se lite av sluttampen av nyårsfirandet (det Kinesiska då förstås...) samt överaskats av stadens maratonlopp på morgonen. Men alla är givetvis välkomna hem till oss för att kolla in fler bilder och för mer detaljerade berättelser.

Mvh
Emil, Hanna och Elisabeth

Mums, bäckfisk på pinne

Här snackar vi jätte mussla... kan de vara i från Tjernobyl??

Nattvandring på Kowloons pir, upplysta sidenblommor i en utställning på platsen.

Nattsiluet av Hong Kong sidan från Kowloon.

Vackra fåglar på fågel marknaden. Det var lika roligt att se farbröderna som
ägde fåglarna som att se fåglarna.

P.S. Det gick att fylla ett 4G minnes kort med bilder under resan... även det extra 1G kortet är så gott som fullt.

Är det smogg eller dimma?

Vi har nu tillbringat vårat första dygn i Hong Kong och storslagen natur är utbytt mot pulserande storstad. Kontrasterna är mycket stora mot resterade del av resan här där öst möter väst. Då vi tidigare har kollat valar mm och hört mycket om arbetet med att bevara dem så kan man här gå runt hörnet i från hotellet och köpa valbardar, delfin, hajfenor och andra märkliga saker över disk. Gårdagen efter att vi anlänt tillbringade vi med att strosa i området runt hotellet. Det är beläget på västra sidan av Hong Kong ön och ligger mitt i det distrikt där det finns massvis av små butiker som handlar med torkade varor av alla de slag samt en hel del kinesiska medicin affärer. I vårt sökande av mat så lyckades vi hitta en nudelbar där ingen talade engelska, men med en stor mängd kreativt teckenspråk så lyckades vi både beställa mat och klura ut hur resten av systemet funkade där. Hanna stor trivs även här då hon nu är mycket lång. Det gör henne även lätt att hitta i folksamlingarna :)

Dag två inledes med frukost på gående fot bestående av brödbulle med ehm... någon form av fyllning. Vi tog oss fram genom ringlande gator och besökte det mycket rökelse doftande templet Man Mo i vad som kändes som rusningstid dit. Vi har även lärt oss att man inte tänder en rökelse sticka heller, utan snarare bunt vis vilket gjorde luften något svårandad. Vi tog oss vidare genom bebyggelse och efter att vi kommit ner i från Victoria peak så började det klia i shopping tarmen på Hanna så vi åkte över till Kowloon som ligger på fastlands sidan. Denna sida känns lite om en annan stad med en annat tempo. Helt plötsligt hade man på flugna försäljare överallt. Vist är det trevligt med shoppingcentrum och vanliga affärer, men det är lite roligare med alla de marknader som finns här. Vist är allting där inte äkta och visa saker stavas lite konstigt men det är lite av charmen. Vi blev nog riktigt blåsta på de första sakerna vi köpte innan vi kom igång med prutandett och insåg hur mycket det går att pruta på vissa saker, men å andra sidan är vissa saker så billiga att man skäms för att pruta och det känns löjligt för tex en klocka som ändå bara kostar 25 spänn. Lite kulturkrock blev det när vi kom till ett fiskstånd där Elisabeth frågade vad de levande sköldpaddorna gjorde i lådorna... Jo de väntar på att bli soppa.... och Hanna fällde en tår för dem. Dagen avslutades på en klassisk sushi bar där man plockar små tallrikar från ett rullband.

Nu behöver våra fötter vila och vi tar nog lite sovmorgon innan vi ger oss ut på nya äventyr i morgon.

Ödla på pinne någon?

Husdjur eller lunch, bara en kultur fråga.

Man Mo templet.

Hitting the big ones

Vi har nu haft de sista dagarna här i Nya Zeeland och vi har tillbringat dem hemma hos Nora och Petter i Paunui efter en sista dag i Mt Maunganui. Det har varit riktigt trevligt och kul att få träffa dem och se vad de bor. Vi har även ägnat de sista dagarna åt lite semester slappnade med strandäventyr på Coromandels mysiga stränder. Det började med en trevlig strandpicknick med Nora och Petter då Emil och Petter även jagade Tuituis inför nästa dags kvällsmat. Båda två har nu väl genomspolade bihålor efter att ha tumlat runt i vågorna.



Nästa dag tog vi oss upp till Hahei och Hot Whater Beach. Under turen vaknade biologiläraren i Emil och Elisabeths fick se räkor, krabbor, sjöstjärnor mm. Hot Whater Beach ska helst besökas två timmar innan eller efter lågvatten, då de varma källorna tränger upp på stranden om man gräver lite. Nu missade vi det lite (med typ 7 timmar....) så efter en snabb lunch åkte till Hahei i stället och bara hade det mysigt på stranden. Elisabeth blev med eller mindre körd i tvättmaskinen när hon lekte i dyningarna med pappa.





När vi återvände till Paunui så fortsatte vi våra vattenäventyr, det var dags att testa att surfa. Vi fick låna brädor av Nora och Petters granne och jag fick en grundläggande instruktion av honom. Typ, ta dig ut, lägg dig på, håll balansen och paddla lika fort som en våg och hoppa upp och ställ dig, thats it..... Efter några tappra försök då jag surfat på mage, satt brädan i botten 2 gånger, trillat av otaliga gånger och en stark känsla av tvättmaskin så kom jag åtminstone till knästående. Men det var kul att testa och jag kommer att prova igen, skam den som ger sig. Kvällen avslutade vi med en sista middag ett antal glas vin och Hanna fick sin efterlängtade kokosnöts drink.



Sista dagen lämnade vi Nora och Petter på morgonen och gav oss av till Hahei igen då vi bokat en explorer tur med gummibåt längs den vackra kusten. Vi fick se magnifika havs grottor, vacker natur, klippformationer och mäktiga Cathredal Cove. Bonusen med turen var att vi stötte på en flock delfiner som kom mycket nära båten och var så där leksamma och nyfikna som bara delfiner kan vara. En hoppade upp och kollade in Elisabeth och båda två såg lika förvånade ut men Elisabeth sken som en sol efteråt.





Nu satte vi kurs mot Auckland och sista natten, men vi ville ha lite mer spänning så vi tog den lilla Tapu Coroglen Road. En liten hake är att man inte får köra den med hyrbil så säg inget. I Auckland strosade vi runt lite i centrum, insöp lite avgaser samt tog en tur upp i Skytower.

Uppe i Skytower.

Långt ner.

Nu sitter vi här på det sista hostelet vi kommer att bo på här denna gången och ser fram emot att gå upp snuskigt tidigt i morgon bitti för att flyga till Hong Kong. Det känns både lite skönt att vara lite på väg hem, men samtidigt lite sorgligt att behöva åka. Det vi kan konstatera är att av allt det vi har gjort har vi upptäckt att det finns dubbelt till att göra. Men vi har haft en underbar tid här.

Vi hörs i från Hong Kong nästa gång.