Nu har vi gjort mycket

Det blev en extra dag i Queenstown, och snacka om att det märks att detta är en turist stad. Så vi anmanade den andan och shoppade loss lite. Andra dagen försökt vi att komma med en rafting tur, men på grund av nattens kraftiga regn så var familjturerna inställda. Så i stället tog vi gondolen upp till utsikts platsen, jag och Elisabeth tog en tur i rodelbanan och sedan åkte vi ut till den mycket pittoreska staden Arrowtown där vi skulle bo under natten.

Arrowtown är en gammal guldgrävar stad och dess centrum ser ut som en gata hämtad i från High Chaparal. Staden har även ett mikro bryggeri vars utbud jag fick en provrunda i, och även om jag rekommenderar ett besök i denna mysiga lilla stad så kan jag inte rekommendera ölet.

Nästa morgon steg vi upp tidigt och begav oss till en vingård för att ge oss ut på en liten ridtur. Det blev en mycket mysig tur runt gårdens marker i lugnt tempo. Elisabeth fick en egen häst och hon sken som en sol efter turen. Min polle lyssnade dock inte för fem öre på mig, förmodligen var jag för feg och vågade inte vara bestämd nog, men min senaste erfarenhet av en hästrygg var också på High Chaparal för en sisådär 29år sedan. Så jag nöjde mig med att acceptera att den helt sonika lunkade på efter de andra och ägnade mig åt utsikten och att åtminstone försöka få den att sluta stanna och käka gräs.

Vi sprang även på vårat indiska film team för ”hotta kutta curry curry jam jam pao” när vi åt lunch. Handlingen hade nu förflyttas till Queenstowns centrum och den manlige huvudpersonen verkar ha stora kärleksbekymmer med den vackra motspelerskan. Detta uttrycker han givetvis med spontan dans och sång. Fyra blonda (lokala förmågor antar vi...) gör ett något stelt dans intryck i scenerna och jag tror att de ska spela någon form av fresterskor som försöker förvrida mannens sinne. Oj oj det ska bli spännande att se var det här slutar....

Efter att ha strosat runt lite till i centrum (och efter att jag totalt blivit omkull snackad av en försäljare... why wear a recycled plastic bottle??) så blev vi upp plockade för våran rafting tur på Shotover River. Vägen dit var mycket rafflande då bussen tog sig fram längs en mycket smal och slingrig gammal väg längs ravin kanten. Vid i sättnings platsen fick vi en Lord of the Rings spotting poäng med att det var där scenen med de vita ryttarna i floden spelades in. Det blev en riktigt trevlig tur längs ravinen med tillhörande guidning om guldgrävar historien längs floden. Det hela avslutades med en god barbecue samt att vi kastade lite sten i från den 102m höga pipeline bridge. Det blev riktigt häftigt ljud när de slog ner i vattnet.

Nästa morgon begav vi oss norr ut igen med Franz Josef glaciären som slut mål. Vi tog den lilla vägen över till Wanka, och när det på skylten här är en slingrig väg med en kille på häst, då är det slingrigt eftersom de vanliga vägarna är jätte krokiga. Vi borde skicka ner någon hit som kan lära dem att gräva rakt.... Men givetvis är det fortfarande 100Km/h på vägen. Vi gjorde ett antal stopp på mysiga ställen som Blue lagoons mm under dagen som mest bestod av bilåkande. Det är mäktigt att se de snabba variationerna i naturen här. Ena stunden stäpp på bergen för att 10min senare förvandlas till grönskande regnskog osv.

Blue lagons.

Efter en natt på ett ”hi duude” ski-hostel så krängde vi på oss kängorna och började att traska upp mot glaciären. Vägen dit var inte så avancerad trots de stora varningstexterna och där stigen gick behövde man inte oroa sig för oväntade vattenhöjningar. Väl framme satte vi oss och åt på ett betryggande avstånd i från glaciärkanten. Då ingen av de guidade turerna ville ha med så små barn som Elisabeth så valde vi att gå själva fram till glaciären och inte upp på den. Men ändå var en guide tvungen att gnälla lite på oss för att vi tagit den otroligt farliga vägen fram (som kan jämföras med vilken timmes lång vandring på Store mosse som helst) utan guide. Antar att han tappade lite provision eller något.

På sidan av glaciären var det regnskog.

På eftermiddagen gav sig Hanna i väg på en något mer avancerad ridtur än den vi var på någon dag innan och jag och Elisabeth skulle flyga helikopter upp på glaciären, men tyvärr så satte vädret med låga moln käppar i hjulen för oss så det blev inget av med det. Och vi fortsate norr ut.

Dagen efter vaknade vi upp på det mycket trevliga Birdsong hostel i Hokitika. Dagens mål var Kiwi-skådning på det lokala Kiwi huset samt att åka över Arthur´s Pass. Vi kan konstatera att Kiwin egentligen inte skulle klara evolutionen med köttätande däggdjur på samma plats. Det är egentligen en rätt mesig fågel som numera i stort sett överlever tackvare mänsklig hjälp, då de inplanterade Opossumen gör sitt bästa för att äta upp dem. Men de är väldigt söta och lätta att tycka om.

Denna bild har med avsikt lämnats tom, då man inte fick fotografera Kiwin...

Arthur´s Pass är en mycket vacker väg med många intressanta stopp på vägen. Vi lyckades bland annat med att få se Kea papegojor, göra ett besök i en grotta samt lite bouldring på de mäktiga kalkformationerna vid Castle Hill. Klättringen var mycket svår på släta formationerna, men det fanns mycket gott om leder att välja på. Platsen förtjänar egentligen ett mycket längre besök. För natten checkade vi in oss i en tågvagn på Sleepers i Waipara.

Mätt Kea.