Nya Zeeland under jorden

Nu är vi åter tillbaka på nordön och har gått till botten med Nya Zeeland. Men först till något helt annat. Sen sist har vi spenderat en slappardag i Nelson med shopping och avancerat sandslott byggande.

Sedan kastade vi oss på inrikes flyget och dam ner i Hamilton. Med ny något sämre hyrbil... körde vi ner till Waitomo för att undersöka underjorden. Området runt Waitomo kan bäst beskrivas som en enda stor Schweizerost med hål i stort sett överallt. På grund av att Elisabeth inte är en 10, 15år så fick vi dela upp oss lite. På förmiddagen skickade vi mamma till ”The Lost World”. Närmare beskrivning kommer snart... Under tiden begav jag och Elisabeth oss av till ”Spellbound” där vi först åkte gummibåt i en grotta helt fulltäckt av Glow worms. Det var riktigt colt att glida fram med släckta lampor och uppleva att hela gången lystes upp så att man kunde se varande av det tusentals larverna i taket. Andra delen av turen var ett besök i en torr grotta för att beskåda stenformationerna.

Ingången till lysmasks grottan.

Lysmask trådar i taket på grottan.

Allmän ionfrmation om lysmaskar. De är egentligen maggot/larver som senare ska bli flugor,
men då det inte är så lätt att sälja in glowmaggot cave tour så kallas de för glow worms i stället.
Annat bra att vet är att det är en kemisk reaktion i deras bajs som gör att de lyser och för med sig att de aldrig behöver gå på toa.

Stalagtiter i den andra grottan vi besökte.

När vi kom tillbaka var det dags för mig att ge mig av till ”The Lost World” och vi möttes av en mycket nöjd och lycklig Hanna som var tillbaka. Denna tur består av en 100m firning ner i den grottan som kallas just ”Lost World” detta då den första anteckningen om schaktet är beskrivet som ”it is like looking into a lost world”. Efter det går det vidare med en vandring genom grottan innan man återvänder till ytan. Det är mycket svårt att beskriva platsen och upplevelsen, därav alla bilder nedan.

Hanna nere i Lost World.

Hanna hänger 100m över bottnen..... upp i luften.....

Den vackra vyn nere i grottan.

Emil strikes a pose på botten :)

Emil på väg ner, bara en 95m kvar.

Här får ni en känsla för hur högt det är när man är på väg ner.

En av stegarna på vägen ut.

Det är långt ner från där man börjar...

Nedstigningen sed längre inifrån grottan.

Och så här glad blir man efteråt, om man överlever :)

Undertiden som Emil var på turen så gav sig jag (Hanna) och Elisabeth ut på egen upptäcktsfärd. Vi tyckte att det var fånigt med åldersgräns i grotta, så vi letade fram våra egna pannlampor och gick på jakt. Vi hittade en riktigt stor grotta med mycket fina stalgtiter och stalagmiter och även gigantiska gräshoppor i. Efter ett tag insåg mamman att en karta skulle ju varit bra..... så innan vi kom upp i Sverige så letade vi oss tillbaka.

Den vackra regnskogen runt grottan.

Våran lilla cave princessa :) i grottan som vi inte hade karta till.

Trötta och mycket nöjda med dagen satte vi oss i bilen och körde en bit mot Tongarino innan vi stannade för natten. Denna natt fick vi ett helt hostel för oss själva vilket var trevligt med pluseffekten att man kunde köra tvättmaskinen mitt i natten :). I dag har vi puttrat vidare och haft en lugn dag. Vi har besökt vattenfall och Lake Tapeko och rekat inför morgondagen samt sett ett mindre vulkanutbrott (ja ja vulkanisk aktivitet iaf..), så nu sitter vi och väntar på att Nora och Petter ska komma ner och sen är det morgondagen som gäller.

För att ge er en liten tjuvtitt på vad vi ska ta oss för då så kommer här en bild med en ledtråd.

Pamm pammm paaaaaaaaaa (Paste filmeffekt här.....)

P.S: Alla ni som undrade vad det latinska namnet var får hålla er till tåls lite till. De är nämligen lite skygga fortfarande och har inte vant sig riktigt vid dagsljus än.