Jag dog lite mentalt

Jag dog en smula mentalt efter Vinterminglet. Veckorna där efter komprimerades allt i mitt liv till ett märkligt inferno av saker som hände och kom i vägen. Men nu sitter jag här och saknar flera saker och längtar tillbaka.

I morgon möter vi ljuset i vintermörkret

Efter lång väntan i vintermörkret är det nu dags i morgon för vinterminglet på Waterfront i Stockholm. Vinterminglet är ett event runt sociala medier. Detta är mitt första event av denna typ som jag deltar på. Några kanske blir frågande på vad jag ska göra där. Bortsett i från att träffa massa trevligt folk som jag känner eller vill träffa i från mitt twitter flöde så ska jag knyta nya kontakter och få mer inspiration till de tankar jag har runt att att använda sociala medier bättre och effektivare i mitt arbete. Så blir ni nyfikna och inte kan komma så kolla in deras sida på www.ssmx.se, Facebook gruppen eller följ @ssmx_se på twitter och taggen #ssmx. Jag kan lova att det kommer att skrivas en hel del och säkert komma ett och annat Bambuser klipp också för den nyfikne. Och alla anda, vi ses i morgon.

Att avsluta och köra hela vägen in i mål.

Bara en och en halv vecka kvar nu innan det är dag att ta steget över till min nya arbetsgivare. Det nya lockar runt hörnet och nuvarande har massa saker som rullar på och ska hållas i gång. Och i går fick jag sagt till mig att jag höll fanan högt och höll ut bra nu in i det sista här. 

Och det är så, jag vill verkligen lämna med flaggan i topp. Det kommer vara saker som jag inte hinner helt fram med och som jag kommer vara nyfiken på hur de går. Men samtidigt så lockar det nya och det går åt kopiösa mängder energi för att fixa det nu. Det kommer saker från nya som de vill jag ska kolla på inför starten och jag vill verkligen kolla på det också och hinna träffa nya kollegorna på after work mm för att lära känna dem. Samtidigt som jag vill avsluta med det jag har här och nu. Och denna situationen med ett ben i varje båt tar så mycket energi.

Men jag vill inte tappa stinget, jag tänker inte tappa bollen.

Bara en och en halv vecka kvar nu innan det är dags att ta steget över till min nya arbetsgivare. Det nya lockar runt hörnet så nu kör vi.

Underbara skeva ljud och passager

Detta blir inte ett inlägg om musiken genom mitt liv, utan mer en hyllning till låtar med skeva underbara ljud eller passager. Jag vet inte vad det är som gör det men jag tilltalas av skeva ljud, bara en liten bit eller ett enda ljud i en låt kan lyfta den från bra till underbar. So bare with me när jag nu samlar ett antal låtar, blir elektroniskt i dag, med underbara skeva sound i.


Timing - Guy Gerber
Underbar skevhet subtilt i hi-haten i bakgrunden men framförall i de Jean Michel Jarre liknande partierna från runt 3:53.

Altes Kamuffel - Paul Kalkbrenner
Ja här finns skevhet från start med genom hela låten till slutet, men det som gör det är soundet från 2:31 och framåt. 

Liebe ist... - Stephan Bodzin
Stephan min vän, här är det skevt åt många håll och kanter. Och letar ni er ner i flera av hans andra alster så finns där mer och hämta.

Lover - Ellen Alien
Här får ni hålla er till tåls en stund fram till ca 2:22 innan det växer fram. 

Rikarda - Oliver Huntemann
Klappljudet som låter lite som träpinnarna från lågstadiets musikklasser är nog den skönaste skevheten i denna låt även om det finns mer där under ytan. 

Animal Style - Para One
känns inte som att denna behöver så mycket förklaring.

Det finns otroligt mycket mer än skevhet där ute, detta är ett axplock av mina favoriter. Har ni något specifikt ni vill tipsa om så skriv en kommentar här eller på Facebook och peka mig till mer härligt skevhet.

Musik genom mitt liv 4

Nu byter vi genre och detta är en upptäckt, för när den släpptes 1978 och jag var 1,5 år så lade jag inte märke till den alls. Men flera år senare när jag var hemma hos min bror Christer och han höll på att resa hemma så fick jag en papperskasse full med vinylskivor. Det bör ha varit runt 88-89 någongång och den innehöll en salig blandning av allt från Ultravox och Pink Floyd till Iron Maiden och Nationalteatern. Men i kassen fanns även en Scorpions platta som jag verkligen fastnade för och som gick många varv hemma efter det. Plattan var liveinspelningen Tokyo Tapes från som namnet antyder deras Japan turné 1978. Jag gillar verkligen den här skivan, mycket av känslan i låtarna kommer just i från att det är en liveinspelning, har lyssnat på några av den från studioalbumen efteråt, men det blir inte samma känsla och njutning. Tyvärr så sviker Spotify mig här så ni får hålla tillgodo med lite YouTube länkar i stället och jag lyckades inte hitta alla från rätt album. Så häng med tillbaka till slutet av 70-talets rock en runda.

1. "All Night Long"
2. "Pictured Life"
3. "Backstage Queen"
4. "Polar Nights"
5. "In Trance"
6. "We'll Burn the Sky"
7. "Suspender Love"
8. "In Search of the Peace of Mind" 
9. "Fly to the Rainbow"
10. "He's a Woman, She's a Man" 
11. "Speedy's Coming"
12. "Top of the Bill"
13. "Hound Dog"
14. "Long Tall Sally"
15. "Steamrock Fever"
16. "Dark Lady"
17. "Kojo No Tsuki"
18. "Robot Man"

Musik genom mitt liv 3

Ingen som vågade gissa.
Albumet är från samma år, och samma genre men från tyskland. Det är givetvis Alphaville jag pratar om och den glada pojken från sin födelsedag tog sig med födelsedagspengar från farmor till Ulf's bokhandel upp på övervåningen via den svängda trappan och letade fram Alphaville - Afternoons in Utopia.

Favoritlåten på albumet är helt klart Universal Daddy på en i övrigt inte helt imponerande samling. Men oavsett så var det min första egenköpta av sedan många skivor, så den blir lite speciell bara för det. Modet just nu är lite passande så ut och klä er i härlig (skrämmande) 80-tals synthstil så ses vi på lokal i kväll.

Musik genom mitt liv 2

Vi backar bandet lite. Närmare till 1986, jag fyller 10 år och får min första egna stereo med vinylspelare. O denna lycka att kunna pensionera den lilla kassettspelaren för en grym Mark stereo från Ellos med 15 grymma watt i högtalarna. Ja mina preferenser kan ha varit lite annorlunda på den tiden än nu. Men min lycka kände inga gränser denna dagen. i det andra paketet så låg min första "egna" vinyl, a-ha – Scoundrel Days. En platta som därmed fått en speciell plats hos mig. Den är om man ser tillbaka inget jätte mästerverk men har guldkorn som a-ha – The Weight Of The Wind. Ge den en chans, lyssna en stund och upplev det bästa i musikväg som Norge levererade på 80-talet. Detta var den första plattan jag fick, utlyser nu en gissningstävlan om vilket som blev den första plattan jag köpte själv några veckor senare? Svaret kommer i nästa inlägg om musik genom mitt liv.

Musik genom mitt liv 1

Det finns låtar i ens liv som är så nära förknippade med en händelse, en upplevelse eller en period i ens liv. Tänkte jag skulle göra en liten serie med låtar och historien bakom dem i mitt liv. Det kommer att vara allt i från stort till smått. Men det ska bli ett axplock av låtar och album ur mitt liv.

Förs ut blir Ellen Alien & Apparat - Turbo Dreams denna ligger inte så långt tillbaka i tiden men är förknippad med en speciell kväll. Det var den 8 oktober 2008, det var ett evenemang som hette 100% Berlin i Stockholm. Det hela avslutades på kvällen med ett antal artister som spelade på Debaser medis. Vi var ett gäng som skulle ut och vi samlades hemma hos Johan och Sara innan, i tog alla lite olika allvarligt på det hela men mer eller mindre inspirerad klädsel användes. Detta var början på en grym kväll. Bra stämning underbara människor och mycket bra musik och just denna låt när den ekade ut under kvällen och Apparats spelning, den fastnade och har hängt med som ett signum för den kvällen. Bra låt med skön stämning, lyssna och njut, slut ögonen och försvinn en kort stund med mig.

Lite passande klädsel även om skjortan
gärna fått vara röd.

Day 30 – One last moment

One last moment please!
Sista dagen av 30 dagar och tycker att det har gått fort, tycker att det har varit kul och utmanande. Några ämnen har varit lätta att skriva om medan andra svårare eller jobbigare. Tyckte personligen att några av de tidigare ämnena var lite tunga. Och nu ska vi se vart vi tar vägen härifrån.

Jag hade flugit i flera timmar. Först till Amsterdam för mellanlandning och införskaffande av ny kamera. Sedan den långa färden över Atlanten till New York. Det blev Taxi in till Grand Central och en stund förvirring innan rätt tåg mot Greenwich Connecticut hade hittats. Tåg resan som inte tar så lång tid kändes fruktansvärt lång denna dag, hittade en telefon på tåget och ringde med spänd röst upp och talade om att jag var på väg. Den långa väntan är över, tåget rullar in på stationen och jag går av och möter Hanna för första gången på över 6 månader. Den känsla, den stunden, den sitter kvar än i dag.

Day 29 – Your aspirations

Vad jag strävar emot och mina mål. Just nu känns det som att jag håller på att styra om vissa av dem, sträva mot något nytt och annat än tidigare. Men jag vill någon dag starta mitt egna företag, men är osäker på vad jag ska ägna mig åt då. Jag drömmer om att ge mig ut på en lång och äventyrsfylld resa med min dotter om något år, få se och uppleva nya platser. Jag drömmer om en bättre balans i det jag gör och det som omger mig. Jag drömmer....

Day 28 – Something that you miss

Något jag saknar är struktur. Just nu är det så mycket som hänger i luften och drar åt olika håll och skapar små konflikter. Det är otroligt frustrerande och gör att jag tappar fokus och driv i vissa saker. Men det finns en plan nu och en väg ur det. Men tills dess är det bara att knega på.

Day 27 – Your favorite place

Ohhh så svårt att välja. Man kan dels tänka sig en plats där man gärna ofta är och trivs, och senaste tiden så när jag vill ha tid för mig själv och fundera så hamnar jag ofta i Vasastan. Vet inte varför riktigt, men jag trivs på något sätt där.

Ska man se vidare är Smailaträffen i Sarek en plats som har fastnat i mitt hjärta. Jag förälskade mig i Takaka och Pohara beach på Nya Zeeland, har tom sagt att om jag ska rymma och gömma mig någonstans någonsin så är det dit. Lite dumt att skriva det här då, blir lättare att hitta mig nu. Jag älskar San Francisco, och min hjärtats ö är Gotland.

Så att välja en favoritplats är svårt och jag kan nog inte riktigt välja. Men det finns många platser som har en speciell betydelse för mig. Både nära och långt borta.

Day 26 – Your fears

Vad jag fruktar eller är rädd för? Först när jag tänkte på det så kände jag att man är väll inte rädd för något speciellt. Men det är nog bara en villfarelse. Rannsakar man sig så är det klart att man är rädd och fruktar saker. Och en sak som kommer upp är ensamhet. inte att vara själv ett tag, tycker snarare att det kan vara skönt. Utan den där skärande ensamheten när man känner och vet att det inte finns någon alls. en totala tomheten. det skrämmer mig. Fick frågan om det kunde vara döden som denna ensamma tomhet symboliserar, Men så känns det inte, är inte döden jag är rädd för, tror inte att det blir tomt eller ensamt då, det är bara den övergivna ensamheten jag inte vill uppleva. Så snälla, överge mig inte.

Så vad är era fears? Någon som vågar svara, eller är det just det ni är rädda för?

Day 25 – A first

Vi närmar oss slutet av 30 dagar, har varit väldigt mycket senaste dagarna så det har blivit två små förseningar tyvärr. Men nu vi ta detta i mål och vidare.

Har nyligen för första gången blivit headhuntad, man har blivit påringd och kontaktad mm tidigare mm, men detta är den första som har blivit skarp lett till en process och tagit mig fram till att byta tjänst. Det är spännande att fundera över vad som händer i en från det första samtalet då jag egentligen inte alls var inne på att byta jobb. Men något fångade ens intresse och ledde fram till ett beslut att ta steget.

Initialt så hoppade jag in i processen mest för att utmana mig själv och av nyfikenhet. Men det blev en av de tuffaste rekryteringar jag någonsin varit med om med flera långa intervjuer med rekryterare, chefer blivande kollegor och möten med konsulter i den blivande gruppen. Flera tester som skulle göras både hemma och hos rekryteraren varav några på tid. Allteftersom så blev både tjänsten mer intressant och utmaningen, viljan att klara processen större och det var riktigt kul att komma ut som den som valdes.

Detta var som sagt min första sådan här process som har gått hela vägen, längs resan så har jag även fått nya insikter om mig själv och om jag ska vara ärlig fått omvärdera min egen syn på mig själv på några områden. Nu är jag på väg dit och det ska bli riktigt kul och utmanade att i Mars få stiga in i min nya roll.

Så har ni någon "A first" som har hänt nyligen? Skriv gärna några rader om det i kommentarerna i så fall.

Day 24 – Something that makes you cry

Radiohead - Pyramid Song from Wes Dorris on Vimeo.

I bland är det även värt att få flyga en liten stund även om det innebär att du kraschar och möter slutet...

Day 23 – Something that makes you feel better

Aj aj, bom 2. Jag mår bättre när jag har något lockande att se fram emot. Som sommarvandringarna med familjen eller andra äventyr. När man är inne i snurran med jobb och allt är det lätt att glömma det. Men energin och glädjen jag känner när jag är där får mig att må bättre lång tid innan och efteråt.

Day 22 – Something that upsets you

Något som gör mig upprörd just nu är när man har beslutat en väg framåt, en strategi. Sen ifrågasätts den och motarbetas av samma personer som var med och satte den.

Day 21 – Another moment

Det är varmt och du svettas av vägen du har gått fram. Stigen har varit in höljd i lummig grönska och skog och även om du tittar framåt så ser du inte målet för alla växter. Efter ett tag börjar det luta neråt och stigen svänger höger. Det sitter vierar och en ställning är fäst i marken och berget. Det gås igenom saker, du sätter dig på en balk och kopplar in dig, allt är ok och det är dags, det är bara ett steg kvar. Du tar det och gungar ut och den mer än 100m långa vertikala färden har börjat.... 

En mycket nöjd Emil :)

 Det var så det kändes, steget ut i The Lost World som just denna grottan i Waitomo området på Nya Zeeland. Detta är en av de häftigaste upplevelser jag haft. Både färden ner och vandringen ut i denna imponerande grotta. Höjdpunkten är ändå det gigantiska slukhålet man firar ner i. Kommer ni till Nya Zeeland och kommer till området så rekommenderar jag er att göra denna tur även om den är rätt dyr och om det känns läskigt, för den är värd det. 

Öppningen i från bottnen

Day 20 – This month (lite sent)

Aj aj aj, klarade 19 dagar innan första bommen i går, men det var en helt galen dag så det blev ingen tid att sätta sig och skriva i går. Lite av det hänger i hop med det som är i rullning denna månaden.

Så, första månaden på 2011! Löften om nya friska tag, en ny början, ny betalplan från CSN, ett nytt annorlunda liv ska börjas  mm bla bla bla, ja just det...

Ändå så är det lite så i år på riktigt. Som jag nämnde i posten om min vecka så händer det en del just nu. Kommer att börja på nytt jobb i Mars och det gör att mycket av jobbsituationen denna månaden kretsar kring att avsluta och göra överlämnande i den rollen jag har nu samtidigt som det ny lockar runt hörnet. Det är rätt lätt att känna sig ambivalent i den situationen nu, men jag vill lämna snyggt och bra så det är fokus på det. Sen så har jag varit med på lite aktiviteter med nya jobbet redan för att lära känna gruppen med AW mm.

Försöker komma på vad annat som präglar denna månad men det är så lätt att halka tillbaka till det som ockuperar tankarna och det är det ovan nämna. Blir rätt banalt, men jag har skaffat ny hel projektor igen efter att den gamla dog. Det lilla projektet genererade en mindre ommålning av storarummet för att bildytan växte, och det måste en nörd som jag givetvis utnyttja. Även nya fridluftkläder i form av skal och dunjacka har det blivit så ja jag satsar stort på att hålla landets BNP på en bra nivå så här redan i Januari. Annars så får man jobba på att vara mer som dag 19.

Day 19 – Something you regret

I regret not running faster, staying longer and letting it go.