När jag var 7år skilde sig mina föräldrar. Båda bodde kvar i Värnamo och jag växelbodde hos dem. Min fasta punkt blev hos mamma, men de nätter mamma jobbade bodde jag hos pappa. Detta upplägg varade längre än det kanske behövde, det rullade bara på, men i mitten på gymnasiet så slutade jag bo hos pappa och fick en allt sämre kontakt med honom. Med tiden har det blivit de korta besöken när man är nere och sporadiska telefonsamtal. Pappa har alltid varit en idrottsman, aktiv inom bowling men framförallt en eldsjäl i tennisklubben i Värnamo under flera år. Som ung var han också speewaymekaniker. Jag har ofta fått höra historier om när han var med på tävlingar på Wembley och första tävlingarna i Polen efter kriget. Nu på äldre dagar kämpar han vidare. Varje dag görs promenaden till kiosken för att lämna in dagens V75 och köpa tidningen. Det är ingen lång väg men tar en bra stund med rullator och vingliga ben.
Mamma jobbade hela tiden inom äldreomsorgen, jag mins en gång att hon svor på att aldrig hamna där själv efter allt som hon sett under åren. När mamma och pappa skilde sig så bodde vi kvar i huset under flera år. Det var slitigt som ensamstående och hon har lärt mig att "trolla med knäna" när det kommer till att pussla med ekonomi. Trotts detta orkade hon med att läsaupp till undersköterska under de åren. Min mamma älskade djur och hade flera hundar under åren och den sista en Doberman pincher som hete Lisa. Sista åren innan jag flyttade hemifrån lämnade vi huset för en lägenhet och efter att jag lämnat och då inte betalade en del av hyran på den lägenheten flyttade mamma ett par gånger i jakten på billigare boende.
År 2000 började jag plugga igen, den 17 Oktober vaknade jag och åkte till högskolan och skrev min första tenta på min utbildning i linjär algebra. På vägen ut efter den mötte jag min sambo på campus och jag viste direkt och fick känslan att mamma hade gått bort. Hon hade varit sjuk en tid och jag hade veckan innan tillbringat mycket tid på sjukhuset och pluggat där. Det gick fort på slutet, hon hade varit dålig ett tag men den sista månaden malde sjukdomen ner henne snabbt. Det var mycket tungt att förlora henne och jag saknar henne än i dag. Jag vet hur glad hon blev när jag bestämde mig för att läsa vidare igen, och bland annat det drev mig vidare genom studierna och gjorde att jag orkade och för hennes skull 3 dagar senare satt i samma sal igen och skrev nästa tenta i teknisk fysik. För några dagar sedan var jag och pratade med henne igen. Det blir inte ofta men det är skönt att åka förbi graven och byta lite ord med lilla mamma i bland.
Skulle vilja lägga upp en bild, men har tyvärr ingen tillgänglig här på resande fot i Skåne. Får komplettera med en senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar