Jag är enda barnet som mamma och pappa fick tillsammans, däremot är jag sladdis i en halvsyskonskara. Mamma hade tre barn sedan tidigare och pappa två och alla är som sagt något äldre än mig. Kan som exempel nämna att jag föddes som morbror vilket har haft som effekt att jag i mycket umgåtts med mina syskonbarn mer som syskon under min uppväxt. Men åter till syskonen.
På pappas sida har jag syskonen Jonas och Jan-Olof. Jan-Olof har jag bara träffat vad jag mins en gång i hela mitt liv och det var på pappas 50års kalas. Så vi har ingen relation till varandra mer än att vi vet om varandras existens. Jonas bodde hemma en tid när jag var liten, och flyttade med pappa när mina föräldrar separerade. Jag och Jonas har inte direkt umgåtts som syskon, varför vet jag inte riktigt men det har inte fallit sig så.Numer har vi bara kontakt runt saker som rör pappa, vilket är tråkigt på sitt sätt.
På mammas sida har jag syskonen Eva, Benny och Christer. Christer mins jag bodde hemma en kortare tid när jag var liten. Under en period på låg-mellanstadiet så var jag också mycket hemma hos honom och hälsade på. Men när jag blev äldre och gled iväg med mina vänner och liv och han brottades med sitt liv så har kontakten blivit allt mer sällan. Numer är det om man springer på honom i stan hemma eller om syrran får med honom på någon sammankomst man träffas.
Mellanbrodern Benny på mammas sida har också barn där den äldsta är i min ålder. Jag umgicks också periodvis under uppväxten med hans barn men tappade lite kontakten när de flyttade med sin mamma till Malmö efter brosans separation. Lite samma sak som med Christer hände här jag gled åt mitt hål och han brottades med sitt liv. Och man var inne i att ses på släkttillställningar mm och det håller tyvärr i sig än i dag.
Äldst i skaran är min syster Eva, hennes äldsta barn är jämngamla med mig och vi gick även hos samma dagmamma som små när hon och mamma jobbade natt på Värnamo sjukhus. Genom åren så fortsatte jag att umgås med hennes döttrar och träffade henne genom det. Men efter att jag började plugga och sedan flyttade till Stockholm så är det allt för sällan som vi träffas. Det blir några turer ut till henne i de djupa Småländska skogarna någon gång per år och nu när hon har letat sig in på Facebook så håller vi lite koll och kontakt där. Men hon har tagit på sig rollen som reserv mormor till Elisabeth vilket är mycket roligt och Elisabeth tycker om att åka till Eva i skogen.
Det jag kan konstatera när jag ser tillbaka är lite att som sladdiss så blir det lätt att man kopplar bort sig lite från sina syskons liv, inte med flit utanför att man är i så olika faser i livet. Nyckeln till att vi ofta träffades förr på mammas sida var just mamma, och efter att hon försvann så fans ingen spindel i nätet för oss och vi har fått sämre kontakt. Sen blir det inte bättre av att jag själv är usel på att hålla kontakten, något att ändra på 2011 kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar